En död hand över staden? – Vad betyder egentligen “k-märkt”?

Stadsmuseets karta över Stockholm
Stadsmuseets karta över Stockholm

En gammal SvD-artikel blir delad om och om igen på Facebook. Rubriken skriker: “Så river man det k-märkta Stockholm”, och läser man artikeln får man intrycket att staden genomgår en ny Klara-rivningsvåg. SvD tar i ordentligt: “128 byggnader med kulturhistoriskt värde har rivits i Stockholms stad bara de senaste tio åren. Ett 50-tal av dessa hade pekats ut av stadsmuseet som särskilt eller synnerligen värdefulla.”

Men vad handlar det egentligen om? Vilka “värdefulla” byggnader rivs? SvD har trevligt nog gjort en interaktiv karta, så vi kan själva se alla rivningar som är “k-märkta”. För att förstå den måste vi först prata om vad “k-märkt” egentligen betyder. Det finns nu ingenting som heter k-märkt, utan SvD har utgått från Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering, ett enormt arbete som Stadsmuseet gjort för att klassificera alla byggnader i Stockholm efter dess kulturhistoriska värde. Gulmarkering är den lägsta skyddsgraden, “visst kulturhistoriskt värde”. Grönt är nästa klass, “särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”. Blått är högsta klassen, “synnerligen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen”.

Södersjukhuset i Stockholm
Södersjukhuset i Stockholm, gulmarkerat enligt Stadsmuseet.

Kulturminnen alltså, men om man tittar på kartan som Stadsmuseet gjort slås man snabbt av att hela Stockholm är kulturminne om Stadsmuseet får bestämma. Exempelvis är Södersjukhuset gulmarkerat, och denna betongkoloss anses alltså ha “visst kulturhistoriskt värde”. Det kanske är sant, men är det verkligen någon stockholmare utanför museivärlden som skulle gråta om Södersjukhuset revs för att ge plats åt en annan byggnad?

Dalens sjukhus i Stockholm
Dalens sjukhus i Stockholm, grönmarkerat enligt Stadsmuseet.

I dagarna rivs Söderstadion, och även om jag och många andra Hammarbyare har fantastiska minnen därifrån ser vi inga protestmarscher för att bevara den som ett minnesmärke. Och detta trots att Söderstadion är grönmarkerad på listan, och alltså är en “särskilt värdefull” byggnad. Andra gröna byggnader är Dalens sjukhus, hela Dalens bostadsområde och Cityterminalen i Stockholm. Troligen skulle alla dessa byggnader kunna rivas utan att en enda Stockholmare skulle protestera, åtminstone ur kulturhistorisk aspekt.

Dalens centrum i Stockholm
Dalens centrum i Stockholm, grönmarkerat enligt Stadsmuseet.

Låt oss då titta på blåmarkeringen. Där finns så klart de verkligt skyddsvärda husen – nästan hela Gamla stan är blåmarkerat, och så även Globen och Skogskyrkogården. Men på SvD:s karta finns också fyra blåmarkerade hus som alltså rivits. Denna skandal måste vi titta lite närmare på!

Ett av de blåmarkerade husen ligger på Söder, närmare bestämt Stadsgården 1. Detta är vid Slussen, så man får anta att det var en del av gamla Slussen som revs. Här saknas tyvärr mer information, så vi får gissa vad det kan ha handlat om – men å andra sidan ska hela Slussen rivas snart, så det kanske inte är så konstigt att ett hus redan strykt med. De tre andra blåmarkerade husen ligger i förort – ett i Midsommarkransen och två i Hässelby. Låt oss titta närmare på vad det är för särskilt värdefulla kulturminnen som rivits här.

Midsommarkransen

blaue2
Blåmarkerad byggnad i Midsommarkransen.

Från Riksantikvarieämbetets sida kan vi hitta information om huset som rivits. Det handlar om Stockholm Telefonfabriken 5, från 40-talet. Som vi ser på bilden handlar det om gamla industribyggnader. Knappast det man förväntar sig som “k-märkt” när nu tidningen slår på stora trumman och pratar om “rivningsvåg”.

Hässelby

blaue1
Blåmarkerad byggnad i Hässelby.

Även här kan vi se foto via Riksantikvarieämbetets sida. Det handlar om en blå industribyggnad i plåt från 70-talet. Är det någon utanför Stadsmuseet som tycker att denna byggnad är “synnerligen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse som motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen”? Jag har svårt att tro det.

Det fjärde huset låg granne med den blå plåtkåken, men här saknas tyvärr foto. Det var dock enligt sidan en kontorsbyggnad från 60-talet. Eftersom ingen ens brytt sig om att fotografera den misstänker man att den inte var så vacker.

Jag må raljera kring detta – och visst är det Stadsmuseets uppgift att klassificera byggnader utifrån aspekter som jag som lekman inte kan uppskatta. Dessa hus kanske verkligen var unika av olika skäl, men när SvD skriver en så insinuant artikel om “politiker som kör över stadsmuseets experter” så undrar man hur det egentligen ska fungera i staden. Ska vi bo i en stad där ingenting får rivas, och hela staden är ett museum? Om Stadsmuseet fick som de ville kanske det skulle vara så.

/M;

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.